Hintere Schwärze, Bergstopp i Ötztaleralperna, Österrike och Italien

Hintere Schwärze är en bergstopp i Ötztaleralperna som når 3 624 meter över havet vid gränsen mellan Österrike och Italien. Toppen ligger mellan Söldendalen i norr och Schnalstal i söder, med branta klippväggar på flera sidor.

Första bestigningen gjordes den 10 september 1867 av Ernst Pfeiffer från Wien med guiderna Benedict Klotz och Josef Scheiber, från Vent via Niedertal och Marzellferner till toppen på nio timmar. 1868 gick Franz Senn och Cyprian Granbichler via Schalfferner och östryggen. Normalvägen klättrades första gången den 30 september 1870 av den wienske läkaren Moritz von Statzer med guiderna Alois Ennemoser och Gabriel Spechtenhauser; nordryggen bestegs 1877 av Heinrich Heß och Ludwig Purtscheller.

Bergets italienska namn Cima Nera betyder "svart topp" och syftar liksom det tyska namnet på den mörka klippan som syns genom snön. Den första bestigningen gjordes den 10 september 1867 av Ernst Pfeiffer från Wien tillsammans med guiderna Benedict Klotz och Josef Scheiber; från Vent över Marzellferner och den branta sydvästryggen tog det nio timmar.

Att klättra denna topp kräver avancerade alpina färdigheter och rätt utrustning på grund av rutens tekniska svårighet och den höga höjden. Den som planerar att klättra bör ha erfarenhet av bergförhållanden och planera att gå under sommaren när vädret är mest stabilt.

Toppen är nästan helt omgiven av glaciärer: Schalfferner i nordost, Marzellferner i nordväst och Roßbergferner i söder, den sista kraftigt krympande till följd av den globala uppvärmningen. Sydsluttningarna ingår i naturparken Texelgruppe. Normalvägen, som först bestegs den 30 september 1870 av wienläkaren Moritz von Statzer med bergsguiderna Alois Ennemoser och Gabriel Spechtenhauser, utgår från Martin-Busch-Hütte på 2 501 meter.