Badlhöhle, Kalkstensgrotta i Peggau, Österrike

Badlhöhle är en grotta på norra sidan av Tanneben nära Peggau, 495 meter över havet. Den är cirka 500 meter lång och uppdelad i staplade nivåer, med en andra ingång 52 meter ovanför huvudingången. Den är skyddad enligt naturgrottelagen.

Grottan ska ha återupptäckts 1827, fast lokalbefolkningen redan kände till den. Sommaren 1837 grävde ägaren Ferdinand Freiherr von Thinnfeld och hans svåger Wilhelm Ritter von Haidinger där i vetenskapligt syfte och bärgade över 400 ben, som undersöktes av botanikern Franz Unger. År 1870 identifierade Carl Ferdinand Peters två polerade benspetsar som människotillverkade nålar. Utvinningen av fosfatjord 1918, under den österrikiska grottgödslingskampanjen, skadade lagren svårt.

Grottan är avspärrad för att skydda fladdermössen och stoppa upprepade illegala utgrävningar. Strax intill ligger Repolusthöhle, fyndplatsen för Österrikes äldsta kända bosättningsspår, som arkeologiskt är långt viktigare än Badlhöhle själv.

Grottan nås via Badlgraben från Badl an der Mur; en andra ingång ligger 52 meter över huvudingången. Den är stängd enligt Naturhöhlengesetz för att förhindra rovgrävning och skydda fladdermössen, så tillträde utan tillstånd är inte möjligt. Den närbelägna Repolusthöhle rymmer Österrikes äldsta kända bosättningsspår.

Grottan har stängts av för att skydda sina fladdermöss och stoppa upprepade olagliga utgrävningar och skadegörelse; den skyddas enligt Naturhöhlengesetz. Den andra ingången ligger 52 meter över huvudingången och gångarna mäter sammanlagt cirka 500 meter i flera staplade nivåer.