Vatikanens obelisk, Obelisk i Vatikanstaten

Vatikanobelisken är ett forntida egyptiskt monument av röd granit som står i centrum av Petersplatsen i Vatikanstaten. Strukturen vilar på en bas med bronslejon och når cirka 40 meter (130 fot) i höjd med korset på toppen.

Obelisken är av egyptiskt ursprung, utan hieroglyfer, och kom enligt Plinius från Heliopolis; den stod på Forum Iulii i Alexandria innan Caligula lät föra den till Rom år 40 e.Kr. och placera den på spina i Neros cirkus. Den blev kvar där sedan cirkusen övergivits. År 1586 lät Sixtus V flytta den 260 meter till Petersplatsen, den första av Roms antika obelisker som rests på nytt i modern tid, under Domenico Fontana efter tretton månaders förberedelser.

Bronskorset på toppen bär inskriften "Ecce Crux Domini, fugite partes adversae, vicit Leo de Tribu Iuda". Sixtus V beviljade en ständig avlat på tio år och lika många fastetider åt dem som framför det ber Fader vår och Ave Maria. Den 12 april 1740 placerades en relik i korset, tagen från ett relikskrin i Peterskyrkan.

Obelisken står i mitten av Petersplatsen, på axeln mellan basilikans fasad och Via della Conciliazione, och nås till fots från platsens öppna ändar. Sockeln bär fyra bronslejon av Prospero Antichi och piedestalen har inskrifter; bronsornamenten nära foten ses på nära håll. Platsen är plan, utan trappsteg vid själva monumentet.

Under flytten 1586 arbetade 900 män och 75 hästar under strikta order att vara tysta tills en sjöman vid namn Bresca förhindrade kollaps genom att ropa att blöta repen med vatten. Obelisken förblev stående på sin ursprungliga plats längre än någon annan antik romersk obelisk, utan att någonsin ha fallit.