Apollo di Belvedere, Marmorstaty i Vatikanmuseerna, Vatikanstaten

Apollo Belvedere är en vit marmorstaty på 2,24 m som visar den nakne guden som stående bågskytt, med tyngden på höger ben, höger arm nedförd mot en trädstubbe, en mantel över vänster axel och en rem över bröstet. Huvudet är avskuret ovanför halsen; vänster hand är en kopia av handen från Baiae som sattes in vid restaureringen som avslutades 2024.

Marmorn hittades 1489, troligen i Anzio, och tillhörde kardinal Giuliano della Rovere innan han blev Julius II. År 1511 lät han flytta den till Belvederes statygård. Det är en romersk marmorversion, daterad till mitten av 100-talet e.Kr., av ett bronsverk från omkring 330–320 f.Kr. som tillskrivs Leochares. Montorsoli restaurerade de saknade armarna på 1550-talet; en ny vänsterarm, baserad på handen från Baiae, tillfogades vid en restaurering som avslutades 2024.

Figuren fick sitt namn från Belvedere Courtyard, där den visades efter upptäckten och i århundraden fungerade som det högsta exemplet på antik konst. Konstnärer reste från hela Europa för att studera och kopiera skulpturens proportioner och pose.

Statyn står på den åttkantiga gården (Cortile ottagonale) i Pio-Clementino-museet, intill Laokoongruppen, inte i mitten av en sal. Man når den via Vatikanmuseernas besöksväg; gården är öppen och kan gås runt, så det saknade huvudet och den restaurerade vänsterarmen syns från flera håll.

Sandalerna på fötterna skiljer sig från typiska grekiska former, vilket får forskare att ifrågasätta troheten mot originalet. Dessutom visar marmorn en ovanligt slät polering som var sällsynt för romerska kopior och pekar på särskilt hantverk.