Sandavágsstenen, Runsten i Sandavágur på Vágar, Färöarna

Sandavágur-stenen (FR 2 M) är en runsten som hittades 1917 i Sandavágur på den färöiska ön Vágar. Den förvaras i Sandavágur kyrka. Dess runor och språk motsvarar vad som är känt från Rogaland omkring 1200-talet, även om den tyska källan antyder ett ursprung på 1100-talet.

Sandavágurstenen hittades 1917 i Sandavágur. Den härstammar troligen från 1100-talet, inte 1200-talet. Dess inskrift nämner Þorkell Onundarson, en östman från Rogaland, och anger att han först bebodde denna plats. Efter Kirkjubøstenen är den Färöarnas näst äldsta bevarade skriftliga vittnesbörd.

Stenen bär runinskrifter som dokumenterar tidig skandinavisk bosättning på öarna. Genom dessa inhuggna märken kan besökare se hur bosättare bevarade sin identitet och sina kopplingar till hemlandet.

Stenen kan ses under kyrkans öppettider, med dagsljus som ger de bästa förhållandena för att observera de inhuggna märkena. Eftersom stenen förvaras i en kyrkobyggnad bör besökare respektera utrymmet som en plats för tillbedjan.

Stenen är jämte Kirkjubøstenen och Fámjinsstenen en av endast tre kända färöiska runstenar och efter Kirkjubøstenen det näst äldsta bevarade skriftliga vittnesbördet från Färöarna. Leta efter det inristade bandet med namnet Þorkell Onundarson och Rogaland.