Skálafjørður, Fjord på ön Eysturoy, Färöarna

Skálafjørður är Färöarnas längsta fjord: den sträcker sig 14,5 km över Eysturoy från byn Skálafjørður till där den mellan Raktangi och Toftir förenas med Tangafjørður. Den är 1,0–1,3 km bred, smalnar av till 650 m vid inloppet mellan Strendur och Saltnes och når omkring −70 m nära Runavík och Søldarfjørður.

Under den brittiska ockupationen av Färöarna i andra världskriget användes fjorden som naturlig flottbas. Tunga skeppskanoner bevakade inloppet vid Nes, ett luftvärnsbatteri försvarade mot tyska flyganfall och ett stålnät kunde spännas över inloppet mot ubåtar. Fyra oljetankar som britterna byggde står fortfarande kvar vid den lilla skogen Viðarlundin í Søldarfirði i Søldarfjørður.

Namnet Skála kommer från färöiskans skáli, som betyder 'hall', 'samlingshall' eller 'avskild hydda'. Den södra delen vid Runavík kallas på danska Kongshavn, Kungshamnen, efter sin skyddade ankarplats. Sedan 2017 är stranden vid byn Skálafjørður, som hette Skálabotnur till 2019, den enda officiellt erkända grindviken för valfångst.

Längs båda stränderna går riksvägar som förbinder byarna; Eysturoyartunnilin, öppnad i december 2020, förbinder Runavík och Strendur med Tórshavn och kortar vägen från 55 till 17 km. Dess tre infarter möts i en undervattensrondell 72,6 m under havsytan. Mellan Runavík och Strendur kortar tunneln vägen från 26 till 5,2 km. Fram till 2003 gick en passagerarfärja till Tórshavn, Toftir och Strendur.

Eysturoyartunnilin, som öppnade i december 2020, går under fjorden och når 72,6 meter under havsytan, där en undervattensrondell ligger. Den kortade vägavståndet mellan Runavík och Strendur från 26 till 5,2 kilometer, och mellan båda orterna och Tórshavn från 55 till 17 kilometer.