Brahmaputra Valley semi-evergreen forests, WWF-ekoregion i södra Bhutan

Brahmaputradalens halvvintergröna skogar bildar en ekoregion på 56 700 km² på den alluviala slätten vid övre Brahmaputra i Assam, med små delar i Arunachal Pradesh, Nagaland, södra Bhutan och norra Bangladesh. Slätten ligger mellan Himalaya och Lushai-kullarna; under monsunen juni–september översvämmar floden den med upp till 300 cm vatten. Krontaket blandar städsegröna Syzygium, Cinnamomum och Magnoliaceae med lövfällande Terminalia myriocarpa och Bombax ceiba, med bambu i undervegetationen.

Ekoregionens alluvialslätt har odlats i tusentals år, och den tidiga röjningen har lämnat den ursprungliga halvstädsegröna skogen kvar endast i fläckar. År 1997 pekade WWF ut tolv skyddsområden om sammanlagt cirka 2 560 km2, omkring 5 % av ekoregionen, bland dem Manas, Kaziranga och Dibru-Saikhowa. Gamberingscentralen i Rani inrättades 2008 i distriktet Kamrup med hjälp av Jatayu-centret i Pinjore.

Dalen har varit tätbefolkad och uppodlad i århundraden, så den halvstädsegröna skogen finns bara kvar i fläckar, främst i nationalparkerna Manas, Dibru-Saikhowa och Kaziranga. Dalens endemiska däggdjur, dvärgsvinet och borstharen, lever i gräsmarkerna längs Brahmaputras stränder.

Monsunen från juni till september översvämmar slätten med upp till 300 cm vatten: låga gräsmarker och stigar längs flodbankarna står under vatten och till kärnområdena i Manas, Dibru-Saikhowa och Kaziranga tar man sig med båt eller på elefantrygg. De torra månaderna därefter gör flodslätten lättare att ta sig fram i. Brahmaputra skiljer många arter åt, så vilken flodbank man är på avgör vad man kan se.

Denna skog hyser en av världens största populationer av den sällsynta indiska noshörningen, som idag bara finns på ett fåtal platser på jorden. Tillsammans med asiatiska elefanter representerar den en av de sista platserna där sådana stora djur samexisterar.