Timpanogos Cave nationalmonument, Grottsystem i Utah, USA.

Timpanogos Cave nationalmonument skyddar tre sammanhängande grottor i klippväggarna i American Fork Canyon: Hansen Cave, Middle Cave och Timpanogos Cave, förbundna med tunnlar sprängda på 1930-talet. Inne finns stalaktiter, stalagmiter, flödessten, grottpopcorn och vridna heliktiter, bland dem Timpanogos hjärta som bildats av sammanvuxna stalaktiter. En belagd stig på 2,4 km stiger 333 m till ingången.

Martin Hansen hittade Hansen Cave i oktober 1887 när han högg timmer, efter att ha följt pumaspor uppför kanjonbranten. 1913 fann tonåringarna James Gough och Frank Johnson Timpanogos Cave, men ingången försvann tills Vearl Manwill återupptäckte den 14 augusti 1921. I oktober fann Hansen-familjen Middle Cave. Monumentet utsågs 14 oktober 1922 och National Park Service tog över 1933.

Namnet Timpanogos kommer från ett ute-ord för Provo River, och grottsystemet har fått sitt namn av Mount Timpanogos ovanför. Monumentets kulturella liv kretsar i dag kring rangerledda turer: grupper på högst 20 personer går in genom en konstgjord ingång nära den som Martin Hansen öppnade 1887, vidare till Middle Cave och sedan Timpanogos Cave, och ut genom en konstgjord utgång. Timpanogos hjärta, en bildning av flera sammanvuxna stalaktiter, är det besökare oftast frågar om.

Den asfalterade stigen till ingången är 2,4 km lång och stiger 333 m, så avsätt tid för uppstigningen. Turerna ges vanligen maj till september, beroende på snö och finansiering. Grupperna är begränsade till 20 personer med minst 10 minuter mellan turerna; boka i förväg på sommaren eftersom väntetiderna kan bli flera timmar.

Grottans heliktiter är ihåliga, vridna och spiralformade rör av kalcit eller aragonit som växer i riktningar som inte styrs av gravitationen. Vatten rinner genom röret och avdunstar, vilket lämnar en mineralavlagring vid spetsen. En del är så ihåliga att kapilläreffekter kan verka; hur de vanligare massiva formerna bildas är fortfarande inte klarlagt.