Bell Field, Stadion vid Oregon State University, Corvallis, USA

Bell Field var en friluftsanläggning för friidrott på Oregon State Colleges campus i Corvallis, Oregon, med låga, mestadels övertäckta läktare i hästskoform som öppnade mot norr, i vanlig nord-sydlig riktning på 230 fot (70 m) höjd. Kapaciteten växte från ståplatser till omkring 21 000 efter östläktaren 1947. Den låg direkt väster om basebollplanen, parallellt med dess första bas-linje.

Bell Field öppnade vid Oregon Agricultural College 1909, inte 1910, och namngavs 1921 efter J.R.N. "Doc" Bell, en av collegets styrelseledamöter och fotbollslagets självutnämnda maskot. Kapaciteten växte från 3 000 träläktare 1913 till omkring 21 000 efter utbyggnaden 1947. Beavers spelade sin sista universitetsmatch där den 15 november 1952, en 27–6-förlust mot Idaho på homecoming, innan Parker Stadium öppnade i november 1953.

Arenan fick sitt namn 1921 efter J.R.N. "Doc" Bell, presbyteriansk präst och styrelseledamot vid colleget. År 1894 lovade han att kasta sin fedora i Willamette-floden om Aggies besegrade Oregon; efter 18–0-vinsten flöt hatten iväg och fansen upprepade ritualen vid varje seger över det citrongula laget.

Bell Field revs ner i mars 1974 efter att ha hyst friidrottsprogrammet på en cinderbana; Dixon Recreation Center, som öppnade 1976, ligger nu på platsen. Det låg direkt väster om basebollplanen, dagens Goss Stadium at Coleman Field, parallellt med dess första bas-linje. Den ersättande allvädersbanan öppnade 1974 vid campusområdets södra ände.

Spelplanen skiftade från jord och sågspån till naturgräs 1937, i linje med förbättringar som gjordes på andra stadion i Pacific Coast Conference. Uppgraderingen visade hur idrottsarenor för college utvecklades för att möta förändrade förväntningar.