Pawleys Island Historic District, Historiskt distrikt i Pawleys Island, South Carolina, USA.

Pawleys Island historiska distrikt är ett bostadsområde med 12 byggnader som bevarats från 1780 till efter första världskriget. Varje hus vilar på höga tegelgrunder, har flera verandor och är förbundna med täckta gångar till separata köksbyggnader.

Pawleys Islands historiska distrikt fördes upp i National Register of Historic Places 1972 och omfattar 12 bidragande byggnader. Husen sträcker sig från omkring 1780 till efter första världskriget, och distriktet inbegriper även strandlinjen och marsklandet. De ursprungliga husen var inte herrgårdar utan sommarboenden, stora nog för stora familjer.

Husen visar hur västindiska byggnadsstilar anpassades till kustklimatet, vilket syns i deras öppna verandor och ventilationssystem. Denna design kom från invånare som tog med karibisk kunskap och formade den efter den lokala miljön.

De upphöjda grunderna skyddar byggnaderna från vattenskador, och den öppna planlösningen ger naturlig luftcirkulation i den fuktiga kustmiljön. Besökare bör notera att husen är privat egendom och bäst ses utifrån.

Husen har separata köksbyggnader förbundna med täckta gångar, en design som höll matlagningseldar borta från bostadsutrymmen. Denna praktiska lösning var vanlig i varma, fuktiga kustområden och visar hur invånarna hanterade dagliga faror.