Hibernian Hall, Grekisk revival-byggnad i Charleston, USA.

Hibernian Hall är en tvåvånings tegelbyggnad vid 105 Meeting Street, klädd i vitmålad stuck, med en grekisk tempelfront av sex räfflade joniska kolonner kopierade från Ilissos-templet som bär entablement och pediment. Ett triangulärt pediment med en rad tandade block kröner fasaden, och under dess spets sitter ett litet halvrunt fönster med två mörka rutor. Ovanför mittdörren står "A. D. 1849" på en panel över en grön harpa, den bruna dubbeldörren bär en gyllene harpa; smidesgrindarna gjordes av Christopher Werner.

Hibernian Hall uppfördes 1840 efter ritning av Philadelphia-arkitekten Thomas U. Walter för Hibernian Society of Charleston, ett irländskt välgörenhetssällskap bildat 1801. Under konventet i Charleston 1860 var byggnaden högkvarter för den falang som stödde Stephen A. Douglas; delegaterna sov på hundratals fältbäddar på övervåningen och ingen kandidat fick nomineringen. År 1973 utsågs huset till National Historic Landmark.

Hibernian Society, ett irländskt välgörenhetssällskap bildat 1801, lät uppföra hallen 1840; den gröna harpsymbolen under skylten ”A. D. 1849” och den förgyllda harpan på den bruna pardörren visar det irländska arvet. Smidesjärngrindarna mot gatan är gjorda av den tysk-amerikanske smeden Christopher Werner.

Byggnaden fungerar som lokal för sociala sammankomster, samhällsmöten, den årliga Saint Patrick's Day-firandet och debutantbaler. Besökare bör vara medvetna om att många av dessa evenemang är privata tillställningar och tillträde kan vara begränsat vid vissa tillfällen.

Smidesjärngrindarna vid ingången från Meeting Street tillverkades av Christopher Werner, en tysk-amerikansk mästersmed verksam i Charleston. Den bågformade fönstret i italianiserande stil i gavelfältet samt tandlisten och konsolerna på kornischen tillkom i slutet av 1800-talet, vid reparationerna efter jordbävningen i Charleston 1886.