Canaveral National Seashore, National seashore i Florida, USA

Canaveral National Seashore är en 24 mil lång barriäröstrand mellan New Smyrna Beach och Titusville, delad mellan Volusia och Brevard County. Den har tre strandavsnitt: Playalinda i söder, Klondike i mitten och Apollo i norr, med sanddyner, mangrovvåtmarker och stora delar av Mosquito Lagoon bakom. Sanden är ljusbrun med fotspår och mörka fragment; låga dyner bär mörk vegetation och längs stranden växer höga, smala gräs med bruna ax.

Paleoindianer jagade, samlade och odlade senare här redan från 2000 f.Kr. och lämnade högar och skalhögar. Castle Windy, en 5 meter hög skalhög på barriärön, dateras till 1200 e.Kr. och fortsatte i trehundra år till. Turtle Mound, 11 meter hög och den största skalhögen, kallades Surruque av tidiga spanska kartritare och tjänade senare sjöfolk som navigeringsmärke; William Bartram dokumenterade den 1774 och André Michaux 1788.

Spanska kartografer på 1500-talet nedtecknade Canaveral och Los Moquitos, nu Cape Canaveral och Mosquito Lagoon, bland Nordamerikas äldsta ortnamn. Turtle Mound, en 35 fot hög skalhög, tjänade seglare som navigationsmärke och kallades Surruque av tidiga spanska kartografer efter folket som bodde där. Naturforskarna William Bartram 1774 och André Michaux 1788 beskrev den.

Flera båtuppläggningsplatser och kajakplatser finns utspridda längs seashoren för vattenaktiviteter. Strandtillträde kan tillfälligt stängas när raketuppskjutningar sker vid det närliggande Kennedy Space Center.

Seashoren stöder mer än tusen växtarter och över tre hundra fågelarter i sina skyddade kustlivsmiljöer. Denna koncentration av vilda djur gör det till en destination för fågelskådare som reser långväga för att observera dessa populationer.