Calabazar, Folkråd i Boyeros, Havanna, Kuba

Calabazar är en populär stadsdel i Boyeros som sträcker sig längs den vänstra stranden av Almendares-floden på cirka 80 meters höjd. Området har bostadsgator och lokala byggnader formade av sitt läge vid floden och närheten till staden.

Calabazars historia börjar med att inhemska kulturer bosatte sig här för omkring 2 500 år sedan, lockade av Casiguaguas-floden; forskning har funnit indokubanska lämningar, mänskliga skallar och stenredskap i grottor vid dess två vattendrag. Den 20 februari 1723 ägde det tredje veguero-upproret rum här, mot det tobakslager som metropolen påtvingat. År 1682 låg sockerbruket Nuestra Señora de Guadalupe y San Francisco de Paula på platsen, och 1766 omfattade marken bruket, sju gods, 60 betesmarker och 707 invånare, varav 106 slavar.

Namnet Calabazar kommer från en tjock kalebass som växte vid floden när vägen till Batabanó öppnades, senare överfört på inhägnaden och sockerbruket i närheten. Orten växte kring 1820–1825 tack vare ryktet om sitt vatten, och dess kapell blev 1827 filial till församlingen Santiago de las Vegas. Dess krukmakerier och keramikverkstäder är fortfarande en del av det lokala arbetslivet.

Calabazar ligger vid tolfte kilometern på Calzada de Bejucal, den gamla Camino Real del Sur, på Almendaresflodens vänstra strand. Stadsdelen gränsar till alla andra stadsdelar i Boyeros utom Santiago de Las Vegas. Medeltemperaturen är omkring 29 °C, miniminivån 19 °C och luftfuktigheten nära 81 procent, så promenader är lättare på morgonen.

Namnet Calabazar kommer från en tjock kalebass som växte vid floden när vägen till Batabanó öppnades; namnet gick sedan vidare till inhägnaden och det första sockerbruket som byggdes i närheten. Det tidiga bruket, Nuestra Señora de Guadalupe y San Francisco de Paula, låg här 1682, och därför kallades platsen också Vuelta del Ingenio.