Payne Field, Historiskt militärt flygfält i West Point, USA

Payne Field var ett 533 acre stort flygfält 4,3 miles nordnordost om West Point, Mississippi, byggt 1918 för 891 340 dollar. Dussintals träbyggnader användes som högkvarter, underhållsverkstäder och officersbostäder, medan manskapet förlägrades i tält. Det kunde ta emot upp till 1 000 personer.

Fältet etablerades 1918 som en av trettiotvå träningsläger skapade efter att USA gick in i första världskriget. Verksamheten upphörde 1920 när militär flygutbildning i landet omorganiserades.

Fältet hedrar kapten Dewitt Payne från South Bend, Indiana, som dog den 1 februari 1918 när hans flygplan störtade medan han flög för att hjälpa en pilot som störtat i en trädtopp vid Taliaferro Field i Texas. Lokala tjänstemän räknade med att basen skulle hållas öppen efter 1918 på grund av stridsresultaten för Payne-utbildade piloter i Europa.

Platsen ligger 4,3 miles nordnordost om West Point, Mississippi, på mark som arrenderades till armén 1917. Surgeon General kallade den en av USA:s värsta malariabälten, och läkare rapporterade att 20 procent av deras praktik utgjordes av malari fall. Inga bevarade byggnader eller arkeologiska lämningar är dokumenterade; planera därefter.

Macauleys västerut flygande De Havilland DH-4 förlorade propellern i en regnstorm och landade på Payne Field för reparation, men den leriga startbanan höll honom kvar över en vecka. Även malaria präglade vardagen: läkare rapporterade att 20 procent av deras praktik var malariacase.