Emerald Mound Site, Arkeologisk plats i Adams County, USA

Emerald Mound är en avlång, femkantig jordplattform uppförd kring en naturlig kulle; vid basen mäter den 230 gånger 133 meter och höjden är 11 meter. På den platta toppen ligger två mindre högar, den större vid västra änden med 58 gånger 49 meter bas och 9 meter höjd. Två ljusa jordramper slingrar sig upp över den gräsbevuxna högen och möts nära mitten.

Emerald Mound utgick från en naturlig kulle som Plaquemine-byggare mellan 1250 och 1600 byggde upp med jord längs sidorna till en långsträckt femkantig platå. Platsen är typlokal för Emerald-fasen (1500–1680) i Natchez Bluffs-kronologin. I slutet av 1730-talet hade natchezfolket övergett den, och den ärftlige hövdingen bodde i Grand Village of the Natchez, 19 km sydväst.

Namnet kommer från Emerald-plantagen från 1800-talet som omgav högen, inte från Natchez-folket. Ceremoniecentrumet låg på själva platån, en ovanlig placering bland högkulturer, och de två mindre högarna utgjorde grunden för ett tempel och en prästs eller härskares bostad.

Högen nås från en parkeringsplats vid Natchez Trace Parkway nära Stanton. En stig leder från parkeringen mot plattformen, men de trappor som anlades på 1950-talet upp till toppen och den större sekundära högen har senare tagits bort, så man tar sig inte upp via trappsteg. Gräsytan kan vara ojämn och mjuk efter regn.

Toppen av Emerald Mound ligger omkring 20 meter över den omgivande slätten, och ceremonicentret låg på plattformen själv, en placering som sällan ses vid andra höjdkcenter. Den större av de två topphögarna vid västra änden mäter 58 gånger 49 meter vid basen och är 9 meter hög.