First Presbyterian Church of New Orleans, Kyrkobyggnad i Broadmoor, New Orleans, USA

First Presbyterian Church of New Orleans är en nygotisk kyrka i tegel med kalkstensdetaljer vid South Claiborne Avenue och Octavia Street, ritad av Douglas Freret och invigd på påskdagen 1939. Kyrkorummet och den intilliggande undervisningsbyggnaden Palmer Hall upptar ett helt kvarter. Orgeln från 1857, klockan, bänkarna, glasmålningarna och Benjamin Palmers nattvardsbord med marmorskiva hämtades från den tidigare kyrkan vid Lafayette Square och används fortfarande.

Församlingen bildades efter ett offentligt möte den 9 februari 1818 och är den äldsta presbyterianska i Louisiana samt den näst äldsta protestantiska i Mississippibassängen efter Christ Church (1816). Dess första präst Sylvester Larned avled i gula febern 1820, 24 år gammal; under Benjamin Morgan Palmer, präst 1856–1902, ledde den de sydliga presbyterianernas utträde 1861.

Församlingens namn påminner om grundandet 1818 som Louisianas första presbyterianska församling. I kyrksalen finns inventarier som räddades från kyrkan vid Lafayette Square före rivningen 1938: orgeln, klockan, bänkarna, glasmålningarna samt Benjamin Palmers nattvardsbord med marmorskiva och tillhörande läspult, fortfarande i bruk.

Byggnaden ligger på South Claiborne Avenue i området Broadmoor och är tillgänglig med kollektivtrafik. Besökare bör kontrollera i förväg för gudstjänsttider, eftersom utrymmet används för regelbundna gudstjänster och gemenskapsevenemang.

När kyrkan vid Lafayette Square revs 1938 räddade församlingen sin inredning till den nya byggnaden: orgeln, klockan, bänkarna, glasmålningarna, Benjamin Palmers nattvardsbord med marmorskiva och den matchande läspulten samt stolarna och soffan i koret. Klockan, en gång stadens högsta punkt, användes av general Butler för att ringa utegångsförbud under ockupationen 1862.