Chapelle des Doux Noms, kapell i centrala Monterrey, Mexiko

Capilla de los Dulces Nombres är ett kapell i Monterrey, 8 meter brett och 13 meter långt, med två huvuddelar. Den östra delen har murar av kvadersten som är 1,3 meter tjocka och 6,7 meter höga, krönta av en tunnvalv av kvadersten. Den västra delen förbinds genom en spetsbåge och har terrass tak med träbjälkar. Fasaden har en tvåbladig trädörr, pilastrar och en avskuren fronton.

Kapellet byggdes omkring 1830 på order av änkan efter José Antonio de la Garza Saldívar, för att uppfylla en klausul i hans testamente. Den 7 januari 1938 förklarades det som nationellt kulturarv. 1945 täcktes dess kvadermurar med sand- och cementbruk, och 1956 stoppades ett rivningsförsök eftersom byggnaden ansågs vara en relik. Den 11 maj 1985 överlämnade kommunen den till ärkestiftet Monterrey och en medborgarstyrelse bildades för dess vård.

Namnet syftar på Jesu och Marias ljuvliga namn, den andakt under vilken kapellet grundades av José Antonio de la Garza Saldívars änka. Den 11 maj 1985 överlämnade kommunen byggnaden till ärkestiftet Monterrey och en medborgerlig styrelse bildades för dess vård. Interiören saknar fönster och sidoelement, så gudstjänsterna hålls i ett enda oupplyst skepp.

Kapellet ligger i hörnet av gatorna Zaragoza och Padre Mier i Monterreys historiska centrum och nås till fots från kringliggande gator. Interiören saknar fönster och sidoelement, så ljuset kommer bara in genom porten. Byggnaden är nationellt kulturarv, överlämnades till ärkestiftet 1985 och sköts av ett medborgarpatronat.

Kapellets inre saknar fönster och sidoelement; ljuset kommer endast in genom huvudfasadenas tvåbladiga trädörr. Murarna av huggen sten är 1,3 m tjocka och täcktes 1945 med sand- och cementbruk. Fasaden avslutas med en avskuren gavel med cirkelformade urtag i ändarna.