Solstenen, Skulptur vid Nationalmuseum för antropologi, Mexico City, Mexiko

Aztekernas solsten är en rund skiva av olivinbasalt med en diameter på 3,6 meter och en tjocklek på 98 centimeter, som väger omkring 24 590 kilogram. Den grova gråbruna ytan bär koncentriska ringar i låg relief: ett centralt ansikte med vitt uppspärrade ögon och öppen mun, åtta kilformade spetsar och ett yttre band av små fyrkantiga fält som vart och ett rymmer en egen figur. Två ormar omger den nedre kanten.

Stenen höggs under Moctezuma II:s regeringstid, mellan 1502 och 1520, vilket hans namnglyf i den centrala skivan visar. Efter erövringen begravdes den på Zócalo på order av ärkebiskop Alonso de Montúfar. Den återupptäcktes den 17 december 1790 under reparationer av Mexico Citys katedral och flyttades 1964 till Nationalmuseet för antropologi.

Namnet aztekisk kalender gavs av Antonio de León y Gama efter återupptäckten 1790, men själva skulpturen återger Mexicas kalendercykler: månader på 20 dagar, år på 18 månader och perioder på 52 år. Man kan urskilja det centrala ansiktet och ringen av små fyrkantiga fält med en egen figur i varje.

Skulpturen står upprätt i Mexica-salen på bottenvåningen, där du kan se den från flera vinklar. Färre besökare samlas i detta rum på morgonen, vilket möjliggör en lugnare upplevelse.

Det centrala ansiktet vanställdes av kulor som soldater ur USA:s armé avlossade mot stenen när de ockuperade Zócalo under mexikansk-amerikanska kriget, även om engelska källor inte finner några bevis för sådana skador. General Winfield Scott övervägde att ta den till Washington som krigstrofé.