Cerro Culiacán, Berg i Guanajuato, Mexiko

Cerro Culiacán är en fristående, nästan regelbunden kon som reser sig omkring 1 730 meter över slätten i södra Guanajuato; toppen ligger på gränsen mellan Cortazar och Salvatierra och de västra sluttningarna når in i Jaral del Progreso. Källor anger höjden till 2 830 eller 2 834 meter, och på toppen finns telekommunikationsanläggningar.

Bergets dokumenterade historia kretsar kring dess heliga roll: arkeologiska lämningar på sluttningarna tyder på att det var ursprunget till flera kulturer, och legenden identifierar det med det mytiska Aztlán, kallat Teoculhuacan Chicomoxtoc, "de sju grottornas plats". 1923, vid invigningen av kyrkorna i El Sabino och Cañada de Caracheo, sade biskop Leopoldo Ruiz y Flores att om han tidigare känt till Cerro Culiacán skulle han ha föreslagit det för episkopatet som Kristus Konungens nationalberg i stället för Cubilete.

Invånarna kallar berget Teoculhuacan Chicomoxtoc, ”de sju grottornas plats”, och en lokal legend identifierar det med det mytiska Aztlán, ursprunget för tepanekerna, xochimilca, chalca, acolhua, tlahuica, tlaxcaltekerna och mexica. På kvällen före den 3 maj firas heliga korsets fest på toppen, knuten till kulten av Señor de los Cuatro Vientos.

En 9 kilometer lång stenväg låter fordon nå toppen där telekommunikationstorn sänder signaler. Den belagda vägen gör toppen relativt tillgänglig för besökare.

En lokal legend gör berget som det mytiska Aztlán, ursprunget för Mexikodalgångens folk, och därför kallar en del invånare det Teoculhuacan Chicomoxtoc, de sju grottornas plats. En annan säger att gerillaledaren Albino García Ramos gömde en skatt rövad under självständighetstiden i en av dess grottor.