Bacubirito Meteorite, Järnmeteorit i Culiacán, Mexiko

Bacubiritometeoriten är en järnmeteorit som ställs ut inne i Centro de Ciencias de Sinaloa i Culiacán. Den mäter omkring 4,20 meter på längden, 2 meter på bredden och 1,75 meter på höjden, och dess öronformade gestalt gjorde massan svår att uppskatta. En skanner som forskare vid UAS och UNAM använde fastställde den till 20 ton. Ytan är silver- och blygrå, och sammansättningen är 88,94 % järn och 6,98 % nickel.

Bönder hittade järnmassan 1863 i El Camichín, en ort i El Ranchito i Sinaloa kommun, och den fick namn efter närbelägna Bacubirito. 1959 flyttades den från sin krater till Centro Cívico Constitución i Culiacán, där den stannade till 1992, då Antonio Mora Stephenson lät placera den vid Centro de Ciencias de Sinaloa. 2013 lämnades ett förslag till UNESCO om att förklara den som världskulturarv med anledning av 150-årsjubileet av fyndet.

Namnet kommer från Bacubirito, byn i Sinaloa nära platsen där bönder hittade den 1863, i El Camichín i El Ranchito-området. År 2013, till 150-årsminnet av fyndet, lämnades ett förslag till UNESCO om att förklara den som världsarv. I dag ser besökare den inomhus i Centro de Ciencias de Sinaloa.

Meteoriten förvaras nu inomhus i Centro de Ciencias de Sinaloa i Culiacán, inte längre på utomhusplatsen där den stod till nyligen. Leta inne i museet, inte på entréplanen. Eftersom den låg ute i årtionden är den oxiderad; kontrollera aktuella besöksvillkor före resan.

Dess öronlika form, cirka 4,20 m lång, 2 m bred och 1,75 m hög, gjorde massan svår att bestämma: tidiga uppskattningar nådde 50 ton och först en skannerstudie av forskare vid UAS och UNAM fastställde 20 ton, vilket gör den till den längsta meteorit som hittats.