San Quintín Volcanic Field, Vulkanfält i Baja California, Mexiko

San Quintín vulkanfält är en grupp på tio eller elva slaggkottar längs Stillahavskusten i Baja California, i en grund vik. Kottarna bildar en norra grupp (Media Luna och Woodford), en södra grupp (Basu, Riveroll, Kenton, Picacho Vizcaino, Sudoeste och Ceniza) samt de isolerade komplexen Monte Mazo och Isla San Martín. De flesta komplex har en välbevarad slaggkotte och ett lavaförkläde, med 42 eruptiva enheter synliga på marken.

Fältets utbrott började under pleistocen och upphörde för omkring 3000 år sedan. De norra käglorna Media Luna och Woodford bildades för 126 000–90 000 år sedan; den södra gruppen med Basu, Riveroll, Kenton, Picacho Vizcaino, Sudoeste och Ceniza formades under en längre, obestämd period. Lavaskölderna växte först som undervattensvulkaner som reste sig som öar i en grund vik.

Käglorna bär namn från regionens personer och platser: Basu, Riveroll, Kenton, Picacho Vizcaino, Sudoeste, Ceniza, Media Luna, Woodford, Monte Mazo och Isla San Martín. De södra käglorna, varav två står i lagunen, nås med båt från viken, medan Isla San Martín ligger utanför kusten.

Käglorna ligger längs Stillahavskusten cirka 200 km söder om Ensenada; norra gruppen (Media Luna, Woodford) och de isolerade Isla San Martín och Monte Mazo nås från kustvägen. Två käglor i södra gruppen står i den grunda lagunen och ses från båt. Marken består av lös slagg och lavatäcken ovanpå över en kilometer okonsoliderade sediment.

Fältet är den enda kända platsen för intraplattliknande mafisk alkalisk vulkanism på Baja California-halvön och den enda källan till peridotitiska och granulitiska xenoliter där. Dess magmor bildades genom partiell smältning av spinellherzolit på ovanligt grunt djup i manteln; xenoliterna är mest spinellherzolit, och de sista 20 % utgörs av harzburgiter, duniter och pyroxeniter.