Gareloi Volcano, Aktiv vulkan i Aleuterna, Alaska, USA.

Gareloi-vulkanen är en stratovulkan som utgör större delen av Gareloi Island i Aleuterna, Alaska, cirka 2 026 km från Anchorage. Basen mäter 10 gånger 8 km och rymmer två kratrar: den södra är 300 m bred med fumaroler, medan den norra är sluten. Två små glaciärer sträcker sig mot nordväst och sydost.

Garelois dokumenterade utbrottshistoria går tillbaka till åtminstone 1760, med minst tolv topputbrott med vulkanexplosivitetsindex 1 till 3, vanligen ett utbrott ur en central krater följt av en explosiv fas. I april 1929 öppnade sig en spricka längs den södra toppen där tretton kratrar bildades; fyra lavaströmmar, andesitisk tuff, vulkaniskt glas och röd scoria kom ut, och en lahar rann från toppen. Efter 1929 kom nästa bekräftade utbrott den 8 augusti 1980, då aska steg över 10 668 m.

Gareloi Island är obebodd och ingår i Alaska Maritime National Wildlife Refuge, som förvaltas av U.S. Fish and Wildlife Service. Öns och vulkanens namn ritades in på kartor 1741 under Vitus Berings expedition, då en storm drev hans fartyg mot Aleuterna. För själva ön finns varken bosättning eller lokal tradition dokumenterad.

Besök kräver att man ordnar charterflyg eller båtturer från närliggande samhällen, eftersom regelbunden transport inte finns. Den avlägsna platsen och växlande väderförhållanden kräver förberedelser och erfarenhet av isolerade destinationer.

Garelois två glaciärer är små och sitter på öns nordvästra och sydöstra del, men berget under dem bevarar spår av en glaciärreträtt som började för omkring 10 000 år sedan. Skredrester på norra och östra flanken samt tre skredflödesmassor utanför kusten hjälpte geologer att datera byggnaden till pleistocen.