Dakataua, Vulkanisk kaldera på Willaumezhalvön, Papua Nya Guinea

Dakataua är en vulkanisk kaldera på Willaumezhalvön, formad av en hästskoformad sjö i mitten. Bassängen skapades genom vulkanisk kollaps och omges nu av branta väggar som reser sig från vattnet.

Dakatauas kaldera bildades omkring 800 e.Kr. (±50 år) genom ett plinianskt utbrott med explosivitetsindex 6, som kastade ut cirka tio kubikkilometer tefra, jämförbart med Pinatubo 1991. Den tömda magmakammaren fick toppen att kollapsa under sin egen vikt, och kraterranden når nu knappt 400 meter. Minst fem senare utbrott byggde upp en halvö från söder, främst genom Mount Makalia, och kring 1895 bildades tre slagg- och askkoner samt ett lavflöde österut från Makalia som ännu syns i den täta vegetationen.

En varelse kallad migo, eller masali, sägs leva i sjön. 1993 filmade ett japanskt filmteam under Tetsuo Nagata det de hävdade var migo; djuret på filmen antas vara en saltvattenkrokodil från havet runt sjön. Sjön har inga fiskarter.

Kalderasjön ligger cirka 76 m över havet och nås landvägen från Willaumez-halvön; Mount Makalia reser sig bara omkring 350 m, men vegetationen är tät. Vattnet är alkaliskt med ett pH på upp till 8,2 och innehåller inga fiskar. Saltvattenkrokodiler från havet runt omkring antas ta sig ner i vattnet, så håll avstånd till stranden.

En folktro säger att en varelse som kallas migo, eller masali, lever i sjön. 1993 filmade ett japanskt filmteam under Tetsuo Nagata det de hävdade var migon; varelsen antas i själva verket vara en deltakrokodil från havet runt sjön.