Sadliers Crossing Railway Bridge, Historisk järnvägsbro i Ipswich, Queensland, Australien

Sadliers Crossing järnvägsbro är en tvåspanns Whipple fackverksbro av valsad stål med betong- och trädelar, som korsar Bremer River mellan Tallon Street i Sadliers Crossing och Dixon Street i Wulkuraka. Huvudspannet mäter 45,7 meter (150 fot), det näst längsta av sitt slag i Queensland. Bron ritades av chefsingenjören Henry Charles Stanley och färdigställdes i mars 1902; den bär dubbelspår över floden.

Den första bron på platsen kommer från den 1875 dragning som ersatte den ursprungliga Ipswichlinjen från 1864 och halverade de första 6 kilometerna av banan. Efter översvämningarna 1893 byggdes dubbelspår mellan Ipswich och Wulkuraka och bron höjdes över flodnivån; anbud begärdes i januari 1900 och i februari fick J McCormick and Sons kontraktet. Den nya bron, ritad under chefsingenjören Henry Charles Stanley, stod klar i mars 1902 och bar dubbelspår, ett mot Rosewood och ett för Brisbane Valley-grenen.

Bron bar två spår: ett för Rosewoodlinjen och ett för Brisbane Valley-bibanan, så tåg från båda hållen delade överfarten. Dess utbyte 1902 följde på översvämningen 1893, varefter Whipple-fackverk föredrogs för järnvägsbroar i Queensland till dess att genomgående Pratt-fackverk tog över.

Bron bär den trafikerade järnvägslinjen Ipswich–Rosewood och betraktas därför utanför spårkorridoren i stället för att passeras till fots. Konstruktionen från 1902 korsar Bremer mellan Tallon Street i Sadliers Crossing och Dixon Street i Wulkuraka; flodbankarna är utsiktsplatser, och den höjda brobanan hänger samman med översvämningen 1893.

Dess 45,7 meter långa Whipple-fackverksspann är det näst längsta i sitt slag i Queensland, endast överträffat av den tidigare järnvägsbron över Burdekin River vid Macrossan. Whipple-fackverket, utvecklat av ingenjören Squire Whipple, var en starkare variant av Pratt-fackverket som Thomas och Caleb Pratt patenterade 1844 och föredrogs efter översvämningarna 1893.