Lake Mungo, Uttorkad sjö i New South Wales, Australien

Lake Mungo är en uttorkad sjöbädd i Mungo nationalpark i sydvästra New South Wales. Dess östra strand kantas av Walls of China, halvmånformade sanddyner upp till 40 m höga som sträcker sig över 33 km. Dynerna visar fem lager av sand och jord, från det rödaktiga Gol Gol-lagret till det ljusbruna Zanci-lagret.

Människor nådde sjön för omkring 50 000 år sedan och livnärde sig på emuer, pungdjur, fisk och sötvattenmusslor. Mungo Lady, funnen 1969, är världens äldsta kända kremering; Mungo Man, funnen 1974, är Australiens äldsta mänskliga kvarlevor, båda daterade till omkring 40 000 år. Europeiska nybyggare tog marken för bete på 1840-talet, och på 1920-talet fick återvändande soldater uppdelade lotter vid Gol-Gol-stationen.

Sjön ligger på Paakantyi-, Muthi Muthi- och Ngiyampaa-folkens traditionella land; deras förfäder kom hit för omkring 50 000 år sedan och åt emuer, pungdjur, sötvattenmusslor och fisk. Sedan First Fleet fört med sig smittkoppor 1788 fördes överlevande efter att deras land tagits till en mission i Balranald. Det 45 m långa klippskjulet i Mungo byggdes av kinesiska arbetare 1869.

Sjön ligger cirka 90 km nordost om Mildura, närmaste ort med flygplats. Kinas muren sträcker sig över 33 km längs östra stranden, där en vandrande sanddyn rör sig österut. Ta med gott om vatten; marken är torr och öppen med lite skugga.

Sjön har gett namn åt Lake Mungo-geomagnetiska excursión, påvisad i dess sediment och det första övertygande beviset för att sådana ompolningar är ett geomagnetiskt och inte sedimentärt fenomen. På platsen finns också den 45 meter långa Mungo-fårklippningsladan, byggd av kinesiska arbetare 1869.