Victoria Forest Park, Skogspark i Buller District och Tasman District, Nya Zeeland.

Victoria Forest Park omfattar 206 000 hektar mellan Victoria Range i öster och Brunner Range i väster, båda uppbyggda av veckad gråvacka och lerskiffer. Inangahua och Maruia avvattnar västra och norra sidan, och övre Grey löper längs södra kanten. Bokskog täcker större delen av parken, som State Highway 7 korsar från Reefton till Springs Junction.

Māoribosättningen i området var liten. Bonden Samuel Mackley blev 1861 den första europeiska bosättaren som stannade permanent. Från 1870 bröts guldhaltig kvarts söder om Reefton; under de första 18 månaderna registrerades 50 gruvor, och den största, Waiuta, drevs till 1951. Reefton anslöts till telegrafnätet 1872 och fick Nya Zeelands första elektriska gatubelysning 1888.

Reefton vid parkens sydvästra kant växte som gruvstad och försörjde guldgruvorna med mat, virke och kol; 1872 anslöts den till telegrafnätet och 1888 blev den första platsen i Nya Zeeland med elektrisk gatubelysning. I parken finns fortfarande gammal gruvutrustning, och öster om Reefton bryts guld än i dag.

Området är tillgängligt via Highway 6 och 69 från norr, och Highway 7 från Canterbury eller Greymouth-regionerna. Bästa tiden att besöka är under varmare månader när stigarna är lättare att navigera.

Bokskogarna täcker nästan hela parken eftersom de växer på bergsmark som inte lämpar sig för jordbruk och aldrig har röjts; de är Nya Zeelands största kvarvarande inhemska skogstyp. Här växer tre mistelarter, bland dem purpurmisteln (Peraxilla colensoi) och rödmisteln (Peraxilla tetrapetala), som alla hotas av possumarnas bete.