St Bathans fauna, Paleontologisk plats i Central Otago District, Nya Zeeland

St Bathans fauna är en paleontologisk plats i Central Otago District på Nya Zeelands Sydö, där fossilrester av däggdjur, fåglar, krokodiler, sköldpaddor och reptiler från tidig miocen har hittats. Fyndigheterna är utspridda längs Manuherikia-flodens dal, nära den gamla guldgruvsbyn St Bathans.

Forskningsprogrammet om ryggradsdjuren i St Bathans inleddes år 2000 av Trevor Worthy, Alan Tennyson vid museet Te Papa Tongarewa och Craig Jones. Sedan dess har ett basalt teriiformt däggdjur, flera fladdermusarter – däribland jättegrävaren Vulcanops – och Proapteryx, en kivi som möjligen ännu kunde flyga, påträffats. Fossilerna kommer från den undre delen av Bannockburn-formationen, 19–16 miljoner år gammal.

Platsens namn kommer från gruvsamhället St Bathans, där de fossilförande lagren i Bannockburn-formationen blottas längs Manuherikia-floden. Faunan omfattar St Bathans-däggdjuret, en sent överlevande arkaisk theriiform, mystacina-fladdermöss och Vulcanops, en grävande fladdermus tre gånger så stor som sina nuvarande släktingar. Fynden visar att små landlevande däggdjur var vanliga i Nya Zeelands miocena fauna.

Det fossilförande lagret går i dagen på flera ställen längs Manuherikia-floden och runt den gamla guldgruvstaden St Bathans, så lokalerna ligger inte samlade. Tillträdet sker till fots över ojämn mark; fråga lokalt vilka blottningar som går att nå innan du ger dig ut.

Fossilerna bevarades i sedimenten från en forntida sötvattensjö som hade ett varmt, subtropiskt klimat, ungefär 19 till 16 miljoner år sedan. Denna sjö lämnade efter sig lager som fångade en rad djur, inklusive några som inte finns någon annanstans i Nya Zeelands fossilregister.