Rawa Pening, Sjö i Ambarawa-bassängen, Centrala Java, Indonesien

Rawa Pening är en grund, träskliknande sjö i Ambarawa-bassängen på centrala Java, som mellan Ambarawa och Salatiga täcker 2 500 till 2 670 hektar. De leriga stränderna och flytande mattor av vattenhyacint och andra vattenväxter, några rotade i torv upp till 2 meter tjock, ger den en sumpig karaktär. En liten lådformad byggnad med mörkt rödbrunt sadeltak står på en låg landremsa i vattnet, omgiven av smala vita pålar.

Rawa Pening bildades mellan 18 000 och 13 500 f.Kr. efter en period av ökad nederbörd, nådde sin största utbredning mellan 11 000 och 9 000 f.Kr. och krympte till nuvarande storlek omkring 6 000 f.Kr. Från 1932 försökte man avlägsna Hydrilla verticillata, först mekaniskt och senare med herbicider, tills arbetet lades ned på 1960-talet.

Namnet kommer från javanesiska: pening är en variant av wening, som betyder stilla eller lugn. En lokal legend säger att sjön uppstod ur vatten som forsade fram ur en lidi-pinne som Baru Klinthing drog upp – ett sårbetäckt, illaluktande barn som avvisades av byborna och togs om hand av en gammal änka. Sjön är populär för fiske och vattensport.

Sjön ligger mellan Ambarawa och Salatiga, cirka 40 km söder om Semarang, med leriga, grunda stränder där fast mark är sällsynt. Båt är det vanliga sättet ut på vattnet; vattennivån har sjunkit 29 % sedan 1989, så gamla strandmärken ligger inte längre vid kanten. Kampoeng Rawa, byggt inom grönbältet, väckte kritik för sitt läge.

Flytande öar bildas kring torv som på sina håll är 2 meter tjock och där Hydrilla verticillata rotar sig; Panicum repens, Eichhornia crassipes och Salvinia cucullata tätar flotten tills landväxter får fäste. Forskaren Tri Retnaningsih Soeprobowati vid Diponegoro-universitetet rapporterade en sedimentation på 270 till 880 kilogram per dag, i snitt 780 ton om året, och en vattennivåsänkning på 29 procent sedan 1989.