Christmas Island National Park, Naturreservat på Christmas Island, Australien

Christmas Island National Park omfattar cirka 85 km², 63 % av Christmas Island, ett australiskt territorium i Indiska oceanen. Den vilar på en upplyftad kalkstenskappa över vulkanisk andesitberggrund, med havsklippor upp till 60 m, trappformade terrasser, klipplattformar med vattensamlingar och ett grottsystem i den spruckna kalkstenen, delvis vattenfyllt. Gränserna sträcker sig 50 m utanför lågvattenlinjen och omfattar 46 av öns 73 km kustlinje.

På 1960-talet spreds fosfatbrytningen till öns västra skogar och hotade Abbott's booby. En statlig kommitté granskade 1974 gruvdriftens miljöpåverkan och föreslog ett skyddsområde. Nationalparken inrättades den 21 februari 1980 enligt National Parks and Wildlife Conservation Act 1975, först i sydvästra hörnet och utökades 1986 och 1989 till större delen av regnskogen.

Öns isolering har gett upphov till minst 225 endemiska djurarter, och tio av de över 100 fågelarterna är endemiska, bland dem Abbott-sulan och julö-fregattfågeln. Parkens namn kommer av att ön upptäcktes på juldagen 1643. Sedan 2000 har ett betesprogram avlägsnat den gula galna myran från cirka 95 % av ön, vilket stabiliserat kejsarduvan och julö-ugglan.

Parken täcker cirka 63 % av ön, omkring 85 km², och gränsen går 50 m utanför lågvattenlinjen längs 46 km av öns 73 km kust. Tillträde sker via öns vägar; marken är kalksten med sprucken berggrund och grottsystem, och jorden torkar ut under torrperioden. Regnperioden varar från december till april och försvårar vandring.

Parken är känd för den årliga migrationen av över 100 miljoner röda krabbor som rör sig från skog till hav. Denna synkroniserade massrörelse är en sällsynt naturhändelse som besökare kan bevittna på plats.