Ganting Grand Mosque, Religiös byggnad i Ganting, Padang, Indonesien.

Gantings stora moské är en bönebyggnad i stadsdelen Ganting i Padang, Indonesien, känd för sitt trappstegsformade tak som reser sig mot en central kupol. Breda verandor omger bönehallen på alla sidor, vilket ger byggnaden ett öppet och skiktat utseende utifrån.

Bygget påbörjades 1805 och fullbordades 1810 under ledning av tre lokala gestalter: köpmannen Angku Gapuak, byhövdingen Angku Syekh Haji Uma och ulaman Angku Syekh Kapalo Koto. Moskén klarade tsunamin 1833, och 1818 samlades minang-ulamas här för att diskutera hur mysticism och vidskepelse skulle avlägsnas från islam. Under den japanska ockupationen från 1942 tjänade den som militärt högkvarter för centrala och västra Sumatra och som träningsläger för Gyugun- och Heiho-soldater.

Mosken förenar europeiska kolonner och valv med dekorativa motiv med rötter i lokal Minangkabau-hantverkstradition, en blandning som besökare tydligt kan se på fasaderna och innerväggarna. Denna kombination uppstod eftersom lokala hantverkare vävde in sina egna mönster i en ram formad av västerländska arkitekturvanor.

Mosken ligger nära en flodbank i stadsdelen Ganting och kan nås till fots från centrala Padang utan större svårighet. Besökare förväntas klä sig anständigt och röra sig tyst, särskilt när böner pågår inne.

Mihraben och den centrala böneytan har kinesiska träsniderier, utförda under kapten Lo Chian Ko, som också arbetade på den åttkantiga kupolen. En träplattform på 4 gånger 4 meter, kallad muzawir, bar imamens röst till de bakre raderna; den monterades ned 1978 när högtalare infördes.