Cook Glacier, Istäcke på Kerguelenöarna, franska sydliga och antarktiska territorierna.

Cookglaciären är ett istäcke som täcker mitten-västra delen av Grande Terre, huvudön i Kerguelenarkipelagen. Den når 1 049 meters höjd och omfattar cirka 400 km2, med omkring sextio utloppsglaciärer som strömmar ut åt alla håll. Vid deras front dämmer ändmoräner ofta upp smältvatten­sjöar, och smältvattenströmmar har format sandar, breda dalar med platt botten.

Istäcket förekom på franska navigationskartor från tidigt 1900-tal under namnet Glacier Richthofen innan det fick sitt nuvarande namn. Namnbytet hedrade upptäcktsresanden James Cook och hans resor till sydliga vatten.

Forskare vid forskningsstationen Port-aux-Français studerar istäckets mönster för att förstå klimatförändringar och geologiska processer på södra halvklotet.

Istäcket täcker mitten av västra Grande Terre, Kerguelens huvudö, och nås bara med fartyg från Port-aux-Français och därefter till fots. Smältvattenströmmar matar flacka sandar och morändämda sjöar vid glaciärtungornas ändar, så vadställen och mjuk mark fördröjer färden. I södra Indiska oceanen skiftar vädret snabbt: avsätt reservdagar och ta med utrustning för snö, regn och vind.

Två utloppsglaciärer, Pasteur och Mariotte, når ännu Indiska oceanen vid Anse des Glaçons i sydvästra Kerguelen, inte bara en. Isskyddet krympte dessutom från omkring 500 km2 1963 till cirka 400 km2, och högsta punkten ligger på 1 049 m.