Lake Manyara nationalpark, Nationalpark mellan sjöstrand och riftbranten, Tanzania

Lake Manyara nationalpark är ett 325 km² stort skyddat område i norra Tanzania, mestadels en smal remsa mellan Gregory-riftväggen i väster och den alkaliska Manyarasjön i öster. Sjön täcker cirka 230 km² av parken och är grund, högst 3,0 m djup vid fullt vattenstånd. Grundvattenberoende skogar av fikonträd och mahogny står nära parkentrén, medan akacielund växer vid riftväggens fot.

Jakt bedrevs i Manyarasjöns omgivningar från 1920-talet, först i ett kontrollerat viltområde. Området blev viltreservat 1957 och nationalpark 1960; 1974 tillfördes cirka 550 hektar vid södra änden. År 1981 utsåg UNESCO det vidsträcktare området till biosfärreservat.

Parken gränsar till Mto wa Mbu, en by vars namn betyder ”myggbäck” på swahili. Maasai-namnet emanyara syftar på euphorbia, men källorna dokumenterar det inte för denna sjö. Besökare passerar Kwa Kuchinja-korridoren, där flera byar ligger på mark som vandrande djur korsar.

Parken ligger 126 km sydväst om Arusha, cirka en och en halv timmes bilresa, och nås också från Babati, huvudort i Manyara-regionen; Lake Manyara flygplats ligger nära. Två regnperioder styr tillgängligheten: de korta regnen november till december och de långa regnen mars till maj, där april är blötast med 161 mm på 19 regndagar. Juli, augusti och september är torrast med omkring 1 mm. De angränsande höglandet är svalare och regnigare än sjöstranden.

Det grunda vattnet i sjön lockar ibland över en miljon mindre flamingos, dragna av alger som trivs i de salta grundvattnen. Besökare kan också se 670 olika blomväxter i parken, en ovanligt hög siffra för ett så kompakt område.