Piton de la Fournaise, Vulkan på Réunion, Frankrike

Piton de la Fournaise är en sköldvulkan vars toppkon, cirka 3 km i diameter, når 2 621 m vid norra kanten av Bory-kratern inne i den hästskoformade kalderan Enclos Fouqué. Kalderan är omkring 13 km lång och 9 km bred, omgiven av 100 till 400 m höga klippor som kallas remparts och öppen mot Indiska oceanen i öster. Två kratrar kröner toppen: Bory, 350 m gånger 200 m, och den bredare Dolomieu, 1 000 m gånger 700 m, vars botten sjönk 330 m i april 2007. Ett tjockt svart lavflöde löper från den mörka toppen nedför den högra flanken mot de ockrafärgade lägre sluttningarna.

Vulkanen är över 530 000 år gammal och har genomgått tre kalderakollapser, för 250 000, 65 000 och 5 000 år sedan; ett explosivt utbrott för omkring 4 700 år sedan kan ha nått VEI 5. Sedan 1600-talet har fler än 150 utbrott registrerats. I april 2007 kollapsade Dolomieu-bottnen under nio dagar och sjönk 330 m.

Invånarna på Réunion kallar den oftast helt enkelt le Volcan, och namnet Fournaise ("ugn") syftar på den glödande lava som strömmar ut vid utbrott. Toppkratrarna bär namn efter två vetenskapsmän: Bory de Saint-Vincent, som 1802 ritade den första kartan över lavaströmmarna, och Déodat de Dolomieu, specialist på basalt.

Flera vandringsleder ansluter till observationspunkter runt vulkanen, även om tillträdet blir begränsat under perioder med ökad seismisk aktivitet eller utbrott. Vädret på toppen kan skifta snabbt och tjocka moln kan skymma sikten av kalderan inom minuter.

Lavan som 1977 nådde Piton-Sainte-Rose kom från ett utbrott utanför Enclos Fouqué, ett av endast sex registrerade; det senaste inträffade 1986. Byn evakuerades innan lavan korsade vägen, omringade kyrkan och trängde in genom ytterdörren, där den stannade.