Otjikotosjön, Karstsjö i Oshikoto-regionen, Namibia.

Otjikotosjön är en slukhålssjö bildad av ett kollapsat karstgrottsystem, cirka 102 meter i diameter och med en yta på ungefär 100 × 150 meter. Det stilla, mörkt gröngrå vattnet speglar klippan ovanför och möter en låg, ljus bergvägg på andra sidan; varken inlopp, utlopp eller strandkonstruktion syns.

Otjikotosjön nåddes för första gången av européer 1851, då Francis Galton och Carl Johan Andersson stötte på den under sin jakt på Ngamisjön. I juni 1915 kastade den retirerande tyska Schutztruppe vapen och ammunition i vattnet före sin kapitulation, så att sydafrikanska och brittiska trupper inte kunde använda dem. De flesta större delarna bärgades senare och visas på museet i Tsumeb, men minst två kanoner och ammunition ligger fortfarande under vattnet.

San-folket kände sjön som Gaisis, vilket betyder "ful"; herero-folket som senare flyttade in i området kallade den Otjikoto, "djupt hål" på otjiherero. Namibias region Oshikoto har fått sitt namn från denna alternativa stavning av Otjikoto. Sjön är ett nationalmonument sedan 1972.

Otjikotosjön ligger 100 meter från huvudvägen B1, cirka 20 kilometer nordväst om Tsumeb, och förklarades som nationellt monument 1972. Vattenytan ligger under den omgivande klippan, så sjön betraktas från kanten och inte från en strand; två kanoner och ammunition ligger kvar under vattnet och kan bara ses med särskilt dykningstillstånd.

I juni 1915 sänkte den tyska Schutztruppe vapen och ammunition i sjön före sin kapitulation; två kanoner och ammunition ligger kvar på botten och kan bara ses med särskilt dykningstillstånd. Enligt legenden sänktes också ett förseglat kassaskåp med sex miljoner guldmark, som aldrig har hittats.