Sibudu Cave, Arkeologisk klippbostad i KwaZulu-Natal, Sydafrika

Sibudu-grottan är en klippbostad i en brant, skogbevuxen sandstensklippa vänd mot VSV ovanför floden Tongati nära Tongaat i KwaZulu-Natal. Golvet är 55 m långt och cirka 18 m brett, och floden rinner nu 10 m under skyddet. Platsen ligger i vad som i dag är en sockerrörsplantage.

Efter upptäckten 1983 utförde Aron Mazel vid Natal Museum de första utgrävningarna, och Lyn Wadley vid Witwatersrand-universitetet återupptog arbetet i september 1998. Bosättningsfaserna löper från före Still Bay via Still Bay, Howiesons Poort och efter-Howiesons Poort till sen och slutlig mellanstenålder, med luckor på omkring 10 000 år som tyder på torra perioder. Omkring 1000 f.Kr. följde en järnåldersbosättning, och 2024 blev grottan del av världsarvet Pleistocene Occupation Sites of South Africa.

Besökare ser lager från mellanstenåldern som visar hur människor utvecklade sina verktyg och lim genom årtusenden. Fynden dokumenterar övergången till mer komplexa färdigheter genom bevarade föremål i de olika avlagringarna.

Skyddet ligger cirka 40 km norr om Durban och omkring 15 km inåt landet nära Tongaat, i en klippa ovanför Tongati-floden, på mark som nu är planterad med sockerrör. Floden rinner ungefär 10 m under golvet, som är 55 m långt och 18 m brett.

Sibudu gav också den äldsta kända benpilspetsen, daterad till 61 000 år sedan, vilket flyttade ursprunget för pil och båge minst 20 000 år bakåt. Samma lager innehöll snäckpärlor och en 49 000 år gammal blandning av mjölk och ockra.