Twyfelfontein, Arkeologisk plats i Kunene-regionen, Namibia

Twyfelfontein är en dal av rödbruna sandstenshällar täckta av en mörk ökenfernissa, i vilka över 2 500 figurer har huggits för att blotta den ljusare bergarten under. Ristningarna visar noshörningar, elefanter, giraffer, strutsar och människofigurer, bland dem ett lejon med en lång böjd svans som slutar i ett sexbent fotavtryck. Fjorton mindre lokaler, först kartlagda av Ernst Rudolph Scherz, grupperar verken.

Jägare och samlare från Wiltonkulturen gjorde de flesta ristningarna, och khoikhoi-herdar som anlände för cirka 2 000–2 500 år sedan lade till annan hällkonst. Lantmätaren Reinhard Maack rapporterade ristningarna 1921. Ernst Rudolph Scherz beskrev över 2 500 ristningar på 212 sandstensplattor 1950, och UNESCO listade platsen 2007.

Ristningarna avslöjar hur forntida jägar-samlare såg sin värld, med djur som elefanter och antiloper som dyker upp om och om igen i deras konst. Dessa upprepade bilder visar att varelserna omkring dem hade djup betydelse i deras dagliga liv och tro.

De ristade hällarna ligger i en dal som nås via distriktsvägen D3214, 20 km söder om C39 mellan Sesfontein och Khorixas. Ett besökscentrum och en lodge drivs som joint venture med Twyfelfontein-Uibasen Conservancy, och en grusbana betjänar lodgen. Nederbörden stannar under 150 mm per år; i juli ligger temperaturen på 10–28 °C, i november på 21–35 °C.

En ristning av en säl ligger nästan 100 km från Atlanten och är det enda havsdjuret bland figurerna. Den tyska källan nämner också en noshörning, nu nästan utrotad där, och den Dansande Kudun, en av de mest kända hällarna. Många djur avbildas tillsammans med sina spår.