Etosha pan, Saltpanna i norra Namibia.

Etosha-pannan är en endorheisk saltbassäng i norra Namibia, omkring 120 km lång och 55 km bred, med nära 4 800 km² på cirka 1 000 m höjd. Ytan av saltig lera, vit och grönaktig av mineralavlagringar och blågröna alger, spricker i hexagoner när den torkar och är nästan vegetationsfri. Den ligger i Cuvelai-Etosha- och Owambo-bassängerna och bär bara ett tunt vattenlager efter kraftiga regn.

Bassängen bildades under omkring tio miljoner år genom tektonisk aktivitet; för cirka 16 000 år sedan fyllde ett fuktigare klimat den som en sjö. Kunenefloden försörjde den tills tektoniska rörelser ändrade dess lopp, varpå bassängen avdunstade och försaltades. År 1851 blev svensken Charles John Andersson och Francis Galton, en kusin till Darwin, de första européerna att korsa området; Andersson beskrev den saltklädda leran i sin reseskildring.

Namnet Etosha kommer från oshindonga och betyder ”Stor vit plats”, efter den vitgröna ytan av salt och lera. Sänkan ligger i Ovamboland; ovambo-, herero- och haiǁomfolk kände den i århundraden som betes- och jaktmark innan John Charles Andersson och Francis Galton korsade den 1851.

Området är mycket beroende av väderförhållanden: ytan är hård och framkomlig under den torra säsongen, men vatten förändrar landskapet när regnen kommer. Besökare bör förbereda sig för extrema förhållanden och använda ordentligt utrustade fordon.

Efter rikliga regn förvandlas pannan till en grund sjö som lockar tusentals flamingor och vita pelikaner. Denna säsongsvariation gör regnperioder till en naturlig föreställning för fågelskådare och fotografer.