Forte de Santo Inácio de Tamandaré, Fästning i Tamandaré, Brasilien

Forte de Santo Inácio de Tamandaré är en stenfästning som byggdes upp från 1808 under guvernören Caetano Pinto de Miranda Montenegro, med fyrkantig plan och femkantiga hörnbastioner i Vauban-stil. En tvåvåningsbyggnad på landsidan rymde vaktstyrka, krutmagasin, kasern och kommando. Sedan 1902 står Tamandaré fyr innanför murarna.

João Fernandes Vieira lät uppföra ett fältverk i Tamandaré i juli 1645. Den nederländske amiralen Jan Cornelisz Lichthart erövrade och utökade det efter slaget i Tamandarébukten den 9 september 1645. Vieira byggde upp fortet igen 1677 med stenar från Porto Calvo (Alagoas), och Francisco Pinheiro slutförde nya arbeten 1691. Guvernören Caetano Pinto de Miranda Montenegro lät bygga om det från 1808 i Vauban-stil.

Fortets kapell byggdes först 1780, under Sankt Ignatius' beskydd, mer än ett sekel efter återuppbyggnaden 1677. Platsens namn, Forte de Santo Inácio de Tamandaré, förenar denna invigning med Tamandaré-viken där fortet ligger.

Platsen övervakas av Brasiliens flotta och är öppen för besök. Bär stödjande skor eftersom stenstrukturerna och stigarna kan vara ojämna.

Fortet har sedan 1902 inhyst Tamandaré fyr och står sedan 1978 under brasilianska marinens jurisdiktion. En minnesplakett från 1991 vittnar om återuppbyggnaden under guvernören Caetano Pinto de Miranda Montenegro, och i september 1997 utvärderades platsen av arkeologilaboratoriet vid Pernambucos federala universitet.