Fort of the Holy Cross, Fästningsruin i Maragogipe, Bahia, Brasilien

Forte de Santa Cruz do Paraguaçu ligger på högra stranden av Paraguaçus mynning i Maragogipe. Planen är en oregelbunden hexagon med fem utskjutande och en indragen vinkel, och den omgavs av vatten på tre av sina sex sidor. Den är byggd i stenmurverk med tegelvaktstugor i hörnen, och en envåningsbyggnad på ingångssidan rymde kommendantbostad, truppkasern och förråd.

Ett dokument från 1659 nämner tre fort i området, det viktigaste Forte Real de Paraguaçu, även kallat Forte de Santa Cruz do Paraguaçu; forskarna är oense om vilka som byggde det. Dess nuvarande form härrör troligen från början av 1700-talet och restes på en konstruktion från första halvan av 1600-talet. Under de nederländska invasionerna av Brasilien (1630–1654) korsade det eld med Fortim da Forca på andra stranden för att stänga vägen till Iguapes sockerbruk och städerna Maragogipe och Cachoeira. Det togs ur bruk efter 1816 och restaurerades 1762 och igen 1772 under ingenjören José António Caldas.

Fortet ligger vid flodens mynning där det tjänade som en kontrollpunkt för att kontrollera inlandsrörelse och handel under kolonialtiden. Dess läge visar hur portugisiska militärstrategier fokuserade på att skydda viktiga vattenvägar och handelsåtkomst till regionen.

Ruinerna ligger på högra stranden vid Paraguaçuflodens mynning och nås från Maragogipe; platsen ägs av unionen och är sedan 1938 skyddad av IPHAN. Kvar finns bara jordvallens stenväggar, en rund kupolförsedd vaktkur och en gammal kanon, så marken är ojämn. Ett restaureringsprojekt från 1959 genomfördes aldrig.

Fortets oregelbundna hexagonala plan med fem utskjutande och en indragen vinkel ritades av ingenjören José António Caldas omkring 1764; hans skiss finns i Arquivo Histórico Ultramarino i Lissabon. En rund vaktkur med kupol och en gammal kanon återstår bland vallens stenmurar. År 1859 noterades att det lilla fortet hade hindrat portugiserna från att återta ett fartyg som cachoeiranos hade tagit under frihetskrigen.