Tapajós hydroelectric complex, Vattenkraftskomplex i Pará, Brasilien

Tapajós vattenkraftskomplex är ett planerat system av fem dammar i floderna Tapajós och Jamanxim i delstaten Pará, Brasilien, med en planerad installerad effekt på 10 682 MW. Den största, São Luiz do Tapajós, skulle bli en 7 608 meter lång och 53 meter hög damm med 38 Kaplanturbiner och en reservoar på 729 kvadratkilometer. Jatobá, uppströms i Tapajós, skulle tillföra 40 bulbturbiner, och tre kraftverk planeras i Jamanxim.

Inledande undersökningar för komplexet började under perioden 1986 till 1991, med projektplaneringen som återupptogs under tidigt 2000-tal. Utbyggnaden har upplevt olika statliga förseningar sedan dess.

Munduruku, vars territorium delvis skulle översvämmas av São Luiz do Tapajós-reservoaren, höll i juni 2013 tre biologer som arbetade i området som gisslan, vilket stoppade miljökonsekvensutredningarna. Arbetet återupptogs i augusti efter förhandlingar med urfolksledare, som med hänvisning till ILO-konvention 169 krävde inflytande över besluten. Byn Boa Fé skulle behöva flyttas.

Komplexet är ett förslag, inte en byggd anläggning, så det finns inget att besöka; de fem planerade kraftverken ligger vid floderna Tapajós och Jamanxim i Pará. Enligt plattformsmodellen skulle personal och material bara transporteras via flod eller helikopter, utan tillfartsvägar. Miljöstudierna för de två första kraftverken avbröts i juni 2013 sedan munduruku hållit tre biologer som gisslan, och återupptogs i augusti 2013 efter förhandlingar.

Plattformsmodellen togs fram i planeringsmöten 2004–05 med miljöminister Carlos Minc. Träd fälls bara vid kraftverket och marken återställs senare; transporterna blir dyrare, men utan tillfartsvägar kan nettokostnaden bli lägre.