Gruta da Lagoa Azul State Park, Statspark med grottsystem i Mato Grosso, Brasilien

Gruta da Lagoa Azul statspark omfattar 12 513 hektar lövskog i Nobres, Mato Grosso. Huvudgrottan rymmer en blå vattenpöl som bildas av grundvatten från Salobafloden; ingången är delvis vattenfylld. Salen har pelare över 5 meter höga och 1 meter i diameter samt stalaktiter, stalagmiter och draperier.

Grottsystemet blev ett skyddat område 1999 när regeringen inrättade statsparken genom ett formellt dekret. Denna åtgärd utökade skyddet från ett tidigare reservat till att omfatta en bredare bevaringszon.

Grottans namn kommer från den blå vattenpölen som fylls av grundvatten från Salobafloden och delvis täcker huvudingången. Invånarna i Nobres visste att grottan var svårt skadad, med brutna speleotemer och inhuggningar och skrift på väggarna, och stödde stängningen tills en skyddsplan fanns. En förvaltningsplan visade senare på 14 bakteriesorter som är skadliga för människor i grottans jord, vatten och luft.

Allmänna besök förbjöds genom en förordning den 30 maj 1999 tills en förvaltningsplan hade tagits fram, och parken är fortfarande stängd för besökare. Grottans ekosystem är beroende av konstant temperatur och luftfuktighet; besökarnas andning och lampornas värme gynnar svampar och lavar på speleotemerna.

Grottans förvaltningsplan identifierade 14 typer av bakterier som är skadliga för människor i mark, vatten och luft. Besökare lämnade en gång ristningar och skrifter på väggarna, och brutna speleotemer vittnar fortfarande om skadorna.