Lapa do Santo, Arkeologisk plats och grotta i Matozinhos, Brasilien

Lapa do Santo är en klippskydd i ett trettio meter högt kalkstensmassiv vid Matozinhos i Minas Gerais, med en övertäckt yta på cirka 1 300 m². Golvet sluttar norrut och planar ut igen vid ett naturligt slukhål. Den södra delen, plan och torr framför grottans ingång, rymde de utgrävda gravarna; lagret når där fem meter och består till ungefär hälften av ett fint grått sediment som liknar talk.

Den danska naturforskaren Peter Lund började studera grottan på 1800-talet och upptäckte mänskliga kvarlevor tillsammans med utdöda megafauna. Platsen avslöjar kontinuerlig mänsklig bosättning under tusentals år i denna region.

Namnet förenar de portugisiska orden för klippöverhäng och helgon. Utgrävningarna gav 26 välbevarade gravar i huvudområdet och 2018 ytterligare 39 skelett som är 8 000 till 11 000 år gamla. André Strauss noterade brända ben, andra målade röda och fall där ett barns kranium kombinerats med en vuxen kropp eller en persons tänder med en annans käke.

Lapa do Santo ligger i Área de Proteção Ambiental Carste de Lagoa Santa, ett karstområde på 360 km2 vid Matozinhos. Det övertäckta området omfattar cirka 1 300 m2: en plan, torr remsa framför grottans ingång och ett golv som sluttar brant mot en naturlig slukhål vid norra änden. Huvudutgrävningsområdet fylldes igen med sediment 2009 enligt brasiliansk lag, vilket återställde golvets ursprungliga form.

Lapa do Santo rymmer Amerikas äldsta säkert daterade hällkonst: en antropomorf lågrelief från tidig holocen med erigerad fallos. Platsen har också Nya världens äldsta kända halshuggning, omkring 9 000 år gammal. Utgrävningar 2018 frilade 39 skelett mellan 8 000 och 11 000 år, några rödmålade eller med ett barns skalle vid en vuxens kropp.