Restinga de Jurubatiba National Park, Nationalpark i Macaé, Brasilien

Restinga de Jurubatiba nationalpark är ett kustområde för bevarande i Macaé som sträcker sig längs den nordöstra kusten av delstaten Rio de Janeiro och har flera saltvattenlaguner. Parken består av sandstränder, grunt lagunvatten och bevuxna dyner som bildar ett platt kustlandskap med tydliga ekosystem.

Parken inrättades den 29 april 1998 och är Brasiliens första nationalpark som enbart omfattar restinga-vegetation. Kanalen Campos-Macaé, en konstgjord vattenväg grävd i mitten av 1800-talet, korsar parken: från Quissamã genom Arrozal-träsket till Lagoa Paulista och vidare via lagunerna Carapebus och Cabiúnas till Macaéflodens mynning. Sedan 1863 har den inte använts för kommersiell sjöfart och är nu igenslammad och eutrofierad i stora delar av parken.

Namnet Jurubatiba kommer från tupispråket: jeri'wa (jeribápalm) och tyba (samling), alltså "samling av jeribás". Invånare kallar ofta smala eller långsträckta laguner för "floder". Kanalen Campos-Macaé, grävd i mitten av 1800-talet, korsar lagunerna Paulista, Carapebus och Cabiúnas innan den mynnar i floden Macaé.

Parken är lätt att gå igenom tack vare den platta terrängen, och besökare kan utforska lagunerna och stränderna till fots. Det är bäst att ta med vatten och solskydd, eftersom det finns lite skugga och solexponeringen är stark hela dagen.

Lagunvattnet skiftar i färg beroende på säsong och vattenkälla, vilket skapar överraskande visuella förändringar. Dessa färgskiftningar sker naturligt på grund av salthalt och regnmönster snarare än någon mänsklig inblandning.