Morro do Castelo, Kulle i Rio de Janeiro, Brasilien.

Morro do Castelo var en kulle i centrala Rio de Janeiro som jämnades med marken 1922. Den låg där stadsdelen Castelo och området kring Avenida Rio Branco nu finns, och dess jord användes för att fylla ut delar av Urca, Rodrigo de Freitas-lagunen och Jardim Botânico. Inget spår av kullen återstår.

Staden som Estácio de Sá grundade 1565 vid foten av Morro Cara de Cão flyttades till denna kulle 1567, efter att fransmännen drivits ut under Mem de Sá. En muromgärdad citadell med fortet São Tiago, ett batteri Sant'Ana och fästningen São Januário gav kullen dess successiva namn. Här låg den första Câmara och fängelset, guvernörens hus och jesuitkollegiet. Kullen jämnades med marken 1922 av borgmästaren Carlos Sampaio.

Kullens namn växlade med dess befästningar: São Tiago, São Januário, São Sebastião och till slut Castelo. På sluttningarna låg det första Casa da Câmara och Cadeia, guvernörshuset och jesuitkollegiet, senare hovets militärsjukhus och Nationalobservatoriet. Stadens grundningssten och Estácio de Sás kvarlevor, tidigare förvarade i den första katedralen, finns nu i kyrkan São Sebastião dos Capuchinhos i Tijuca.

Kullen finns inte längre: den revs 1922, så det finns ingen sluttning att bestiga. Dess jord användes för att fylla ut delar av Urca, Rodrigo de Freitas-lagunen, Jardim Botânico och andra låga områden kring Guanabara-bukten. Den kvarvarande platta marken är i dag stadsdelen Castelo i centrala Rio, nära Avenida Rio Branco.

Legenden om en jesuitisk skatt gömd i gångar under kullen fick kraft efter att orden fördrevs från Brasilien 1759. 1905 påträffades en tunnel vid arbetet med Avenida Central; en skattförteckning uppgav senare 67 ton guld och en staty av Ignatius av Loyola i naturlig storlek med diamantögon och pärltänder. Kullen jämnades med marken 1922.