Palácio da Justiça, Domstolsbyggnad i Glicério, São Paulo, Brasilien

Palácio da Justiça är en nyklassicistisk domstolsbyggnad med fasad av blekgul sten och mörkt tak, vars mittparti reser sig över flyglarna under en fronton och takkrön. Rader av höga rektangulära fönster, inramade av pilastrar och kornischer, varvas med skulpturer och reliefpaneler, och balustraderade balkonger löper längs den övre våningen. Inuti är en hög hall med krökt bakvägg ordnad i terrasser, med en bänk i mörkt trä och ett podium framför en krökt trappa med röd matta.

Idén till ett nytt justitiepalats lades fram 1911 av justitiesekreteraren Washington Luís, och samma år anlitades arkitekten Ramos de Azevedos byrå, som utgick från Palazzo di Giustizia i Rom. Grundstenen lades den 24 augusti 1920 på tomten för ett gammalt kavallerikasern. Arbetet avstannade under Paulistaupproret 1924 och efter Ramos de Azevedos död 1928, då Ricardo Severo och Arnaldo Dumont Vilares tog över. Palatset invigdes den 2 januari 1933 och återinvigdes 1942 till stadens 388-årsjubileum.

Smeknamnet "ofullbordad symfoni" uppstod genom den långa byggtiden, som allmänheten trodde aldrig skulle ta slut. Interiören är eklektisk med barocka och nyklassiska inslag: paneler, glasmålningar, väggmålningar och tavlor, och fasaden bär karyatider och rättvisans symboler. Vid invigningen den 2 januari 1933 höll minister Urbano Marcondes de Moura ett tal.

Palatset ligger mellan Praça da Sé, Praça João Mendes Jr. och Praça Clóvis Bevilácqua, nära katedralen samt palatsen Anchieta och Matarazzo. Inuti finns fortfarande appellationsdomstolens salar och domstolsväsendets administration, så tillträdet styrs av domstolens besöksrutiner och inte av fasta öppettider.

Byggnaden var en av de första i Brasilien med metallkonstruktion, vilket möjliggjorde stora inre spännvidder. Fasaden är inspirerad av Palazzo di Giustizia i Rom, och utsmyckningen omfattar karyatider och rättvisans symboler. Förseningarna gav den smeknamnet "den ofullbordade symfonin".