Mosteiro de São Bento, Benediktinerkloster i Sé-distriktet, São Paulo, Brasilien

Mosteiro de São Bento är ett benediktinerkloster i Sé-distriktet i São Paulo, vars nyromanska kyrka uppfördes 1910–1922 efter ritningar av den tyske arkitekten Richard Berndl. Inredningen planerades av den nederländske munken Adelbert Gresnicht från Beuronskolan, med medaljonger av den tyske målaren Thomaz Scheuchl och tolv apostlaskulpturer huggna 1919–1922 av den belgiske skulptören Adrien van Emelen. Högaltaret är av marmor från Lago Maggiore-området i Italien.

Grundaren valde platsen 1598 för sin höjd och avstånd från översvämningszonerna längs floderna Anhangabaú och Tamanduateí. Den nuvarande kyrkan uppstod mellan 1910 och 1922, och ersatte en tidigare kolonial struktur som hade blivit för liten för den växande gemenskapen.

Namnet hedrar Benedikt av Nursia, vars regel har format gemenskapen i över fyra hundra år och vars latinska sånger besökare fortfarande kan höra idag. Munkarna lever ett tillbakadraget liv, men deras närvaro syns i de tysta korridorerna och bokhandeln där de säljer religiösa texter och handgjorda produkter.

Klostret ligger vid Largo de São Bento i Sé-distriktet, mellan de forna loppen av floderna Anhangabaú och Tamanduateí. Den tyska klockan som installerades 1921 låter ett klockspel med sex stämda klockor ljuda vid hela och halva timmar, så planera besöket efter det. Walckerorgeln från 1954 har mer än 6 000 pipor.

Den tysk tillverkade klockan som installerades 1921 ansågs vara den mest exakta i São Paulo fram till kvartsklockornas intåg. Dess klockspel har sex stämda klockor som slår hela och delade timmar. Kyrkorgeln, också tysk, är från 1954 och har fler än 6 000 pipor.