Géiser del Tatio, Geotermiskt fält i Antofagasta-provinsen, Chile

El Tatio är ett geotermiskt fält på cirka 10 km² i Antofagasta-provinsen, på 4 290–4 320 m i Anderna. Det rymmer omkring 80 aktiva gejsrar, nära 8 % av världens totala antal, samt varma källor och sinterterrasser. Fältet ligger i en gravsänka som är cirka 4 km bred och 6 km lång, flankerad i öster av andesitiska stratovulkaner och i väster av ryolitiska domer. Ånga stiger från öppningar och bassänger på mörk, rödbrun mark.

Vetenskapligt intresse för detta geotermiska fält uppstod på 1920-talet när forskare först började dokumentera dess aktiva egenskaper. Senare studier i mitten av 1900-talet fokuserade på att förstå dess geotermiska energipotential och vulkaniska egenskaper.

Namnet El Tatio kommer från kunza och betyder bland annat 'ugn', 'framträda' och 'farfar', vars tårar sägs bilda gejsrarna. Fältet kallas också Copacoya-gejsrarna efter ett närliggande berg. En gammal inkaled från San Pedro de Atacama till Siloli gick genom fältet, och inkafolket hade en berghelgedom på Volcán Tatio.

Besök sker vanligtvis före soluppgången när temperaturen sjunker långt under noll, så ta med varma kläder och räkna med att höjden påverkar hur kroppen känns. Planera att röra dig långsamt och håll dig hydrerad under hela vistelsen.

El Tatio har omkring 80 egentliga gejsrar, nära 8 % av världens totala antal, men deras utbrott når i genomsnitt bara 76 cm; den högsta fontän som observerats här nådde 5 m. Vattnet tränger fram vid cirka 86 °C, dess kokpunkt på 4 290 m. Området hyser också extremofila mikroorganismer som studeras som analoger till den tidiga jorden och möjligt tidigare liv på Mars.