Fortaleza de Santa Teresa, Befästning i Rocha-departementet, Uruguay

Fortaleza de Santa Teresa är en av spanjorerna uppförd befästning med oregelbunden femkantig plan och lansformade bastioner i varje hörn, i Vauban-stil. Dess dubbla murar av granitblock omsluter en omkrets på 642 meter, med inre plattformar och ramper som förbinder artillerinivåerna. Den ligger på en klippig höjd 58 meter över havet vid den gamla Camino de la Angostura.

Portugal grundade fortet 1762 och lade det under namnet sankta Teresa, ett helgon som greven av Bobadela särskilt vördade. Spanien tog över det oavslutade bygget i april 1763 och byggde upp det större; dagens femhörning ritades av den franske ingenjören Bartolomé Howel och uppfördes 1765–1775, med förstärkningar 1775 och reparationer 1797. Fördraget i San Ildefonso (1777) bekräftade det spanska innehavet.

Namnet Santa Teresa valdes 1762 av den portugisiske befälhavaren Tomás Luís de Osório, eftersom helgonet var föremål för Gomes Freire de Andrade, greve av Bobadelas, särskilda vördnad. Inuti återskapar köket soldaternas vardag med en meny från tiden, och salarna visar en vapensamling och modeller av Uruguays historiska fästningar.

Fästningen ligger på en klipphöjd 58 m över havet, vid Ruta 9, den gamla Camino de la Angostura, som skiljer den från Laguna Negra cirka 2 km västerut; Atlanten ligger omkring 2 km bort. Området ingår i Santa Teresa nationalpark, och anläggningarna, bland annat vapensamlingen och modellerna av uruguayanska fästningar, är öppna för allmänheten. Marken är ojämn och ramper förbinder de olika nivåerna innanför murarna.

Från 1895 användes fästningen som fängelse, efter decennier av övergivenhet då dess stenar plundrades och vindburen sand nästan begravde den. Från 1927 ledde en kommission med arkitekterna Baldomir och Capurro och historikern Horacio Arredondo återställandet och planterade skog runt om för att hejda dynerna.