Lagunas de Guanacache, Desaguadero y del Bebedero, Lagunsystem i centralvästra Argentina

Lagunas de Guanacache, Desaguadero och del Bebedero bildar ett sammanlänkat nätverk av sötvattenssjöar och träskmarker utspridda över provinserna Mendoza, San Juan och San Luis. Systemet tar emot vatten från två stora floder och fungerar som ett naturligt vattenmagasin och dräneringsnätverk för regionen.

Huarpefolket bosatte sig vid lagunernas stränder från omkring 600-talet, fiskade och färdades i det grunda vattnet. Spanska encomiendas avfolkade området från 1500-talet. Stora dammar som byggdes uppströms i floderna Mendoza och San Juan i början av 1900-talet skar av vattentillförseln och drev bort nästan alla kvarvarande invånare. Området utsågs till Ramsarområde den 14 december 1999 (580 000 ha) och utökades den 5 juni 2007 till 962 370 ha med San Luis och nationalparken Sierra de las Quijadas.

Huarpe-folket bosatte sig vid lagunernas stränder från omkring 600-talet, fiskade och färdades på vattnet i vassbåtar som liknats vid Titicacasjöns caballitos de totora. Spanska encomiendas avfolkade området och 1900-talets stora dammar drev bort nästan alla kvarvarande invånare. I dag identifierar sig omkring 4 000 personer som Huarpe-”laguneros”.

Lagunerna ligger i en torr region där infrastrukturen är begränsad, så ett besök kräver viss förberedelse och planering. Det hjälper att arbeta med lokala guider som känner terrängen och kan peka ut de bästa platserna för att observera vilda djur och vattenmiljöer.

Området utsågs till Ramsarområde 1999 med 580 000 hektar i Mendoza och San Juan; den 5 juni 2007 tillkom San Luis, arealen växte till 962 370 hektar och det nuvarande namnet fastställdes. Nationalparken Sierra de las Quijadas och Salinas del Bebedero ligger inom skyddsområdet.