Saint Catherine of Siena's Monastery, Buenos Aires, Dominikanskt kloster i Retiro, Buenos Aires, Argentina.

Klostret Santa Catalina de Siena är ett dominikanskt religiöst komplex i Retiro som upptar ett helt kvarter med två centrala gårdar och celler avsedda för omkring fyrtio dominikanska nunnor. Byggnaderna har kolonialarkitektur ordnad kring dessa inre öppna utrymmen.

Dionisio de Torres Briceño fick 1717 kungligt tillstånd att grunda ett dominikankloster; arbetet enligt jesuiten Juan Bautista Prímolis och Andrés Bianchis ritningar började 1727 vid Defensa och México och avstannade vid Briceños död 1729. Juan de Narbona vann upphandlingen 1737, flyttade bygget till Manzana del Campanero och byggde från 1738. Fem nunnor anlände från Córdoba den 25 maj 1745 och kyrkan invigdes den 21 december 1745.

Klostret grundades 1745 av fem nunnor från Santa Catalina de Siena-klostret i Córdoba, tillsammans med fem postulanter som anlänt sedan maj. De fördes i vagn till katedralen och gick i procession till klostret med biskopen och båda cabildos; staden hölls upplyst i tre nätter.

Klostret upptar kvarteret mellan gatorna San Martín, Viamonte, Reconquista och Avenida Córdoba. Huvudporten mot San Martín stängdes 1875 och ingången flyttades till Viamonte, intill sakristian. Kyrkan har ett enda skepp; till vänster om koret förbinder en gallerförsedd öppning med den nedre koren, och ovanför narthex löper gallerier med rundfönster där nunnorna följde gudstjänsterna utan att synas.

Under den brittiska invasionen 1807 omvandlades klostret till ett sjukhus som behandlade sårade soldater från båda motsatta sidor. Denna oväntade roll avslöjar hur religiösa byggnader togs i anspråk under militära konflikter.